tj236

tjena peeepssss. en till vecka i militären avklarad och nu ligger jag hemma i egna sängen och njuter av loma :-) en fysiskt lite tyngre vecka bakom mej, vilket mest berodde på sömnbrist, sovde knappt ett dugg haha. veckan bestod av STRÖ2 vilket var till största delen kul, men blev lite för mycket poterotjänst, lite för många gånger irti (flytta tältet) och lite för litet sömn. fick ett nytt personligt rekord i att sitta i en potero. 6 timmar. 6 jävla timmar i en sandgrop :-D då de kallt och mörkt. funderade kanske lite på vad man gör frivilligt här haha.

foten ställer till med lite problem ännu också, har kunnat skippa kryckorna denna vecka men har nog inte kunnat varken springa eller bära omkring på minor etc. så synd eftersom man skulle ju vela ge sitt allt men så är det inte möjligt. det positiva är väl att det känns lite bättre. missade också sista dagen av lägret pga. ortoped-besök vilket inte ledde till något det heller. kanske magnetfotografering berättar något :-)

igår träffade jag några kompisar från g-perioden och AUK1 jag inte talat med på en stund och insåg hur roligt folk man lärt sig känna tack vare militären. och hur lätt det har varit att bli kompis med folk. på ett sätt är det självklart, då man fungerar som en grupp, speciellt i svårare situationer, blir man lätt väldigt nära. var lite smått rädd före jag ryckte in hur pojkarna skulle ta emot en tjej, men det har gått hur bra som helst. flickorna är en lika naturlig del av gruppen som vilken helst av killarna.

glad elevkorpral i syndalen :-)

-sofia

då allt inte går som planerat

tj243 ! över hundra dagar i militären checkkk :-) i tisdags var vi i santa fe med linjen (typ hela underofficersskolan) och firade det, sjukt kul men samtidigt lite sorligt eftersom en stor del av oss kommer att åka iväg.

för min del gick det inte riktigt som det skulle. mitt knä har varit sjukt nu i två veckor och har därmed hoppat omkring med antingen kryckor eller ett ben sedan vapenslagsmarschen. har varit på röntgen men bilderna gav inget svar och läkaren vet varken vad som är felet eller hur länge det går till att jag igen kan leva normalt. så på grund av detta blir det ingen ruk247 för min del. suger faktiskt ganska mycket men nu är det viktigaste att få foten i skick :-))))) så stannar i dragsvik och fortsätter här med underofficersskolans andra del. vilket också faktiskt är hur fint som helst. nu vill jag bara att foten blir bra så att jag kan bli särma krigare igen haha. blev åtminstone befodrad till elevkorpral här om dagen så de ju lite kul det.

bra saker med att stanna i dragsvik - får bo kvar i stuga källviken med tjejerna, kortare väg till brigaden, säkert lite mer chill, får vara här då nya mullin rycker in, fick loma denna helg, behöver inte gå en nya hajoomarsch osv. :-) visst är det liksom livets bitchslap rakt i ansiktet att först bli invald och sen få foten skadad och inte få åka iväg men skall väl försöka se det positiva :-) kan åtminstone säga att jag hade tillräckligt med poäng haha.

senaste veckorna har jag besökt sjukis alltför ofta och de har ju varit lite hajoo då ingen aldrig vet vad som är felet och när det aldrig tycks bli bättre :( hade dock lite utbildningar som jag kunde delta i, ledarskapskurs och signalutbildning vilket var riktigt roligt (alfa two, this is alfa one, radiocheckkkk :-)). 

så just nu går det inte riktigt så bra som det kunde gå men helt bra ändå :-) 

pionjärlinjen <3

-sofia

ruk247

tj 252 ! närmar oss med storsteg nästa tisdag då vi suttit inne i 100 dagar, då skall det firas riktigt ordentligt (och militäriskt såklart). både g-perioden (8 veckor) samt AUK1 som glider mot sitt slut (7 veckor) har bara flugit förbi. nu blir det dags för nya stora äventyr.

nämligen. efter att smått deppat hela dagen på brigaden med mitt sjuka ben medan kompisarna var i syndalen och sprängde, badade bastu och gick till sode fick jag på kvällen ett meddelande som jag faktiskt inte förväntat mig. jag var en av de fyra som blivit valda av pionjärlinjen att åka iväg till RUK. reservofficersskolan i fredrikshamn. snacka om glädje, chock, nervösitet och förvirring.

visst hade jag alltid sådär smått tänkt tanken över hur fint det skulle vara att få uppleva RUK, men hade aldrig vågat vara säker på att jag verkligen skulle få en plats där. men nu har tydligen brigadkommendören godkänt listorna och det betyder att jag nästa torsdag lämnar dragsvik bakom mig för 14 veckor och istället tjänstgör dessa kommande veckor i fredrikshamn.

nervös - visst är jag det. det handlar ändå om en skola dit den bästa halva procenten av beväringarna väljs. blir väl en hel del pluggandet och framför allt - fysisk utmaning i form av både joha och kirkkis och allt annat. men såsom aspiranten jag talade med idag sade - stressa inte och gör bara ditt bästa. i sanningens namn har man kommit ganska långt med det hittills.

men framförallt är det lycka och även lite stolthet i det hela. ser så fram emot vad dessa 14 veckor kommer att erbjuda. är förberedd på både de bästa och värsta tjänstedagarna. kommer säkerligen att bli tungt som fan men i slutändan kommer det absolut att vara värt allt. nu har jag faktiskt en konkret målbild framför mig - om allt går som det skall blir jag om 252 dagar hemförlovad som underlöjtnant. det är något att kämpa för.

-sofia

tj 255

tjenatjena :-) har HL idag och har därmed loma idag fastän det är måndag, riktigt skönt. fick loma först på lördag morgon och en vilopaus efter förra veckans äventyr behövdes verkligen.

förra veckan spenderades som sagt i syndalen på STRÖ1. som en positiv överraskning skulle vi endast gå halva vägen från brigaden till syndalen, dvs. ca. 15 km istället för hela vägen :-) väl framme i syndalen gällde det att bl.a. gräva eldställningar, fixa skyddsställningen, öva lite mer på pionjärverksamhet (bära minor fram och tillbaka, fixa markeringar, fylla i SUMASU osv.) och spränga ! övade på att röja strömineringar och det var faktiskt super kul.

vid torsdag eftermiddag var det dags för THE vapenslagsmarsch, marschen man hört folk tala om och som skulle enligt mulliradio bli smått hajoo. början av marschen gick hur bra som helst, vi hade en super grupp och det var hur mysigt som helst att gå i sin egna takt och i fri formation genom hangö skogar. MEN så about 30 kg fältutrustning  och surprise språngmarsch på 2,7 km efter att ha gått i över en timme utan paus bidrog då tyvärr till att mitt vänstra knä gick ganska totalt sönder... var inte så illa under torsdagen men det var nog ganska pain att kämpa sig till mål på fredagen. gick dock ända till mål och så är vapenslagsmarschen fixad  :-)

har nog aldrig riktigt "gått sönder", men på fredagkväll var det nog ganska hajoo-fiilis då man förstod hur jävla illa det ligger till. har nu inte gjort ett skit förutom legat i sängen och kollat på PH hela loman men det vill inte bli bättre, så det bli läkarbesök imorgon. har gruppskjutsläger denna vecka och vill verkligen inte missa det, men så vill jag ju inte heller ha en knäskada resten av mitt liv heller. faktiskt lite jobbigt just nu.

jaja, allt kan ju inte gå som i strömsö alltid heller. men just det att jag gillar så massor att göra det som vill håller på med och inte vill missa något gör allt bara jobbigt. nu hoppas jag på ett mirakel och på att all smärta försvinner bara plötsligt (you wish...). så hörs vi senare med hoppeligen goda nyheter :-)

-soufi